Nar Alex foddes hade hans pappa redan ett helt liv bakom sig, vuxna barn i tidigare aktenskap, jobbat med Lennart Hyland, umgatts med Zarah Leander och slagits mot ryssen under finska vinterkriget. Alex pappa var inte som kompisarnas pappa. Alex far var gammal.
Alex har inte orkat besoka torpet i Varmland sedan hans pappa gick bort. Nar han till slut atervander vacks starka minnen till liv, somliga gamla och bekanta, andra nya och helt ovantade aven for honom sjalv. Utan direkt eftertanke borjar Alex samla pa minnena, det blir en daglig rutin och snart har han hundratals minnesfragment i anteckningsboken. Har har de vavts samman till ett slaende omsint, vemodigt och karleksfullt portratt av en far. Och en stark berattelse om hur det ar att vaxa upp med en aldrande foralder.
Redan som barn reflekterar Alex over att hans pappa inte kastar upp honom i luften och busar med honom som hans kompisars pappor gor. Och som ung vuxen bar han en standig oro for att pappan ska ga upp mitt i natten och raka trilla. Mer an en gang har det hant att han fatt lamna krogkon for att i ilfart aka hem och hjalpa pappa. Och istallet for att komma hem pa den arliga kraftskivan far han och fadern vanja sig vid att ses pa alderdomshemmet med insmugglade kraftor och whisky. Efter begravningen kampar Alex med sina egna kanslor och han blir en mastare pa att stanga av dem, tills en dag da det inte gar att halla tillbaka langre.